krigare

krigaren

krigare

krigarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: krigare

Bestämd singular: krigaren

Obestämd plural: krigare

Bestämd plural: krigarna

"Vilka krigare de är, det ska ju inte gå."
"Hur mycket krigare är ni egentligen?"
"– Hon är en krigare, det hon har gjort för sina barn bevisar det och hon kommer inte att släppa dem igen."
"– Hon är en krigare, det hon gjort för sina barn bevisar det och hon kommer inte släppa dem igen, har Emmas syster"
"Vi har följt varandra hela livet och jag vet hur hårt hon kämpar, en riktig krigare."
"I en chatt framgår att sonen skulle gå i skola för att lära sig koranen och arabiska samt att han skulle bli ” mujahed ”, vilket betyder helig krigare."
"– De här individerna har kommit från särskilt utsatta områden, några av de går direkt till den grova organiserade brottsligheten, en del har blivit radikaliserade och blivit krigare i Syrien."
"1800-talets nationalromantik om vikingen som en stor och stark krigare kan ligga bakom vurmen hos högerextrema, tror Pinglan Vargtass."
"– Jag är ett stort fan av Greta, hon är en fantastisk ung krigare, säger hon."
"Minst 50 krigare uppges ha dött under bara ett dygn, bland annat"

Fotograf: Wikipedia

En yrkessoldat, eller krigare, är en soldat eller annan person som ofta eller yrkesmässigt är involverad i strid http://sv.wikipedia.org/wiki/Krigare