examinator

examinatorn

examinatorer

examinatorerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: examinator

Bestämd singular: examinatorn

Obestämd plural: examinatorer

Bestämd plural: examinatorerna

"Läraren, som var examinator för en kurs, har satt betyg på eleverna trots att han inte rättat de inlämningsuppgifter som han skulle examinera."
"Nu säger Danmarks medie- og Journalisthøjskole att man kan komma att plocka bort Qvortrup från hans uppdrag som examinator på utbildningen."
"En examinator upptäckte att en 22-årig kvinnas kandidatuppsats vid Institutionen för ekonomisk och industriell utveckling hade stora likheter med en uppsats från Lunds Universitet."
"Den gången rättade hon sonens tenta men lät en kollega dubbelrätta och stå som examinator."
"Lunds universitet vill inte kommentera ärendet men skriver i ett svar på stämningsansökan att Josefine Svahn inte har blivit utsatt för diskriminering och att det är varje examinator som ska bedöma vilka anpassningar som kan göras vid varje examinationstillfälle."
"Bland annat har arbetet med att tydliggöra ansvarsfördelningen mellan handledare och examinator inletts."
"Men möjligheten att få höjt betyg skiljer sig stort beroende på kurs och examinator."
"Möjligheten att få höjt betyg vid omprövning av tentor på Mälardalens högskola skiljer stort beroende på kurs och examinator."
"Helt enkelt samarbeta med de boende på ett bra sätt, säger instruktören Nina Josefsson på Svenska Terapihundskolan och examinator för dagens prov."

person som förrättar examen

Substantiv