utpost

Substantiv

utposten

utposter

utposterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: utpost

Bestämd singular: utposten

Obestämd plural: utposter

Bestämd plural: utposterna

"Störst utpost är de hundratals timmar som lagts på att gå igenom den 4 000 sidor långa förundersökningen."
"Man tror att den byggdes för första gången på 1400-talet och man vet att den fungerade som Sveriges sista utpost mot Norge och Danmark i slaget om Jämtland och Härjedalen under 1600-talet."
"Man tror att den byggdes för första gången på 1400-talet och man vet att den fungerade som Sveriges sista utpost mot Norge och Danmark i slaget om Jämtland och Härjedalen under 1600-talet."
"Just nu pågår ringmärkning av fåglar vid Gävles sista utpost"
"Just nu pågår ringmärkning av fåglar vid Gävles sista utpost – Eggegrund."
"Och vidarebefordrar vittnesmålen från sin utpost"
"Var du svensk fogde riskerade du att bli ihjälslagen av envisa hälsingar och kronans yttersta utpost, Faxehus i Söderhamn, brändes vid ett uppror."
"Jag tror att risken är att vi blir en utpost i en stor byråkratisk maskin, säger han."
"På Helsingborgs nordligaste utpost hittar vi de tre havslivräddarna Hampus Olsson, Marcus Gyllenberg och Johanna Weiler"
"Han ser öarna som en kinesisk utpost och därmed strategiskt viktig, även om öarna i sig är små."

plats i periferin, framskjuten post