skiljaktig

Adjektiv

"Tingsrätten var oenig då en nämndeman var skiljaktig."
"Tre jurister och två nämndemän deltog i Hovrättens beslut, en av juristerna var skiljaktig."
"Tre jurister och två nämndemän deltog i Hovrättens beslut, en av juristerna var skiljaktig."
"En skiljaktig ledamot i hovrätten anser dock, liksom Hyresnämnden, att AB Hedemorabostäders intresse av att kunna erbjuda lägenheterna till personer i bostadskön överväger Migrationsverkets intresse av att disponera lägenheterna."
"Två nämndemän har dock antecknat skiljaktig mening eftersom de ser risk för fortsatt brottslighet och anser att männen borde utvisas."
"En av nämdemännen var skiljaktig och ville ha en frikännande dom."
"Att tingsrättens ordförande har varit skiljaktig och hade samma uppfattning som mig visar att mina argument har bärighet därför måste jag överklaga, säger Stig Andersson, miljöåklagare."
"En av rättens ledamöter var skiljaktig och ville döma kvinnan enligt tingsrättens bedömning."
"I målet hade en av tre nämndemän en skiljaktig mening och ville fria Carina Sällberg."
"Domaren hade en skiljaktig mening mot de tre nämndemännen."

som avviker, som skiljer sig åt från andra