förvilla

förvillar

förvillade

förvillat

Verb

Presens: förvillar

Preteritum: förvillade

Supinum: förvillat

"- De här varningstexterna som man får ta del av i socialstyrelsens broschyrer kan förvilla."
"Dagen till ära är dagstidningarna fyllda av mer eller mindre påhittiga oriktigheter för att förvilla oss stackars läsare."
"– Förmodligen för att förvilla hundarna, säger Sune Nordh."
"När de väl kommit in försöker de att på alla sätt förvilla den drabbade och avleda uppmärksamheten för att hitta plånbok eller annat värdefullt i bostaden."
"Vår tjänst skapades inte för att förvilla, det är såklart inget som vi vill bidra till."
"Syftet är att splittra, demoralisera och skapa myter och förvilla."
"– Jag skulle säga att det här är framslumpade nummer som bara är till för att förvilla."
"– Hans drivkraft var att förvilla polisen – att visa att han hade makten."
"Han kunde förvilla bort spanare genom att gå i Ystad sjukhus katakomber."
"” De vill störa och förvilla ”"

göra förvirrad; föra på villovägar