fornminne

Substantiv

fornminnet

fornminnen

fornminnena

Substantiv [t]

Obestämd singular: fornminne

Bestämd singular: fornminnet

Obestämd plural: fornminnen

Bestämd plural: fornminnena

"Hårdrockare anmälda efter att ha eldat i fornminne"
"Hårdrockare eldade i fornminne – slipper åtal"
"Ett energibolag i Dalarna misstänks av länsstyrelsen för att ha grävt sönder ett fornminne."
"Grävaren hade grävt upp drottning Margaretas dike – ett skyddat fornminne inom världsarvet Falu gruva."
"Falu kommun polisanmäld – grävde sönder skyddat fornminne i världsarvet"
"Veckans dalanyheter : Livet efter vaccin, förstört fornminne och ambulanshelikopter"
"Falu kommun polisanmäld – grävde sönder skyddat fornminne i världsarvet"
"Hans Bergfast, länsantikvarie på länsstyrelsen i Halland säger till tidningen att vraket inte är känt sedan tidigare och att det med all säkerhet är äldre än 1850, vilket innebär att det klassas som fornminne."
"För att det ska kunna betraktas som ett fornminne måste det ha förlist före 1850."
"Det som talar emot att det skulle vara gammalt nog för att bli fornminne är lokala berättelser."

Fotograf: Wikipedia

fornlämning