fläta

flätan

flätor

flätorna

Substantiv [n]

Obestämd singular: fläta

Bestämd singular: flätan

Obestämd plural: flätor

Bestämd plural: flätorna

"Ayla Coralic fick en tjusig fläta i håret."
"Men här tycker jag att Kalle faktiskt lyckats fläta ihop de här två stilarna till en korg så att det verkligen är enhetligt, säger Görgen Antonsson."
"– Det kommer säkert göras fler dräkter i trä, man kan väva och fläta med det, säger eleven Carolina Dahlberg som visade upp sin dräkt på Z-torget i Leksand."
"Det gör att vi i vår rapportering kan fläta samman det lokala, det nationella och det som händer i världen."
"– Han hade en närmast Povel Ramelsk förmåga att rimma och fläta ihop ord till meningar med mening i, säger Kalle Lind."
"Adrenaline, svartklädd och med sitt röda hår i en lång fläta, är alltså dotter till den galliske kungen Vercingetorix, som tidigare dykt upp i Asterix."
"Nu är hon aktuell med boken Korsordets ABC, om konsten att fläta ord med stil och humor."
"Jag har fått en hårt åtstramande fläta av mamma och en tillrättavisning."
"Det kan vara lockar upphittade i ett gammalt brev, eller en sparad, avklippt fläta."
"En odlingspark som visar vägen mot nya sätt att utforma våra parker genom att fläta samman kolonilotter med parken, vilket gynnar biologisk mångfald och främjar social samvaro."

Fotograf: Wikipedia

typ av dekorativ sammanfogning av tre eller fler fiber|fibrer, band, snören eller hårlockar