brandmyndighet

brandmyndigheten

(-)(-)

Substantiv [n]

"Trafikverket har skapat en referensgrupp där det sitter representanter för bland annat kommunerna längs vägen, polis, brandmyndighet och Region Skåne."
"Men gör man det under kontroll av brandmyndighet har man en helt annan säkerhet."
"– Vårt arbete är helt inriktat på att evakuera, säger en talesperson för landets brandmyndighet, enligt Reuters."
"Branden rasar helt bortom kontroll och fortsätter enligt delstatens brandmyndighet Calfire att växa till följd av blåsigt väder och höga temperaturer."
"Ingen person skadades allvarligt enligt New Yorks brandmyndighet."
"Det ger högre luftfuktighet, vilket hjälper oss, säger Edwin Zuniga, brandman och talesperson för Kaliforniens brandmyndighet Cal Fire."
"De senaste två veckorna har en tre gånger så stor yta brunnit jämfört med under ett vanligt år, enligt en Europeisk brandmyndighet, rapporterar Reuters."
"Minst en person dödades i skalvet, en bergsklättrare som träffades av fallande stenar på Mount Ali i centrala Taiwan, uppger landets brandmyndighet, enligt AFP."