arrest

arresten

arrester

arresterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: arrest

Bestämd singular: arresten

Obestämd plural: arrester

Bestämd plural: arresterna

"Den blå containern skapade Blekingepolisen och Rikspolisstyrelsen gemensamt som en mobil arrest, och stod färdig sommaren 2010."
"Meningen var att den skulle placeras på olika festivaler för att slippa köra berusade personer till polishusets arrest och istället låta dem nyktra till på plats."
"Han kunde dock snabbt lämna sjukhuset och sitter nu i arrest hos polisen anhållen misstänkt för rånförsök."
"Containern är mer än dubbelt så stor som en vanlig arrest i polishuset."
"Han fördes till en arrest där han blev delgiven misstankar om grovt bedrägeri och penningtvätt."
"Detta innebär också att Kriminalvården får stoppa intaget och häktade personer i vissa fall får stanna längre i polisens arrest."
"Mannen i A-traktorn var i 20-årsåldern och omhändertogs av polis för tillnyktring i arrest."
"Om reglerna ändå inte respekteras finns en arrest ombord där passageraren kan få tillbringa resten av resan."
"Sammanlagt 24 personer har fått sova ruset av sig hos polisens arrest under helgens festligheter i Karlskrona."
"Hon sökte själv vård på sjukhus men blev hämtad av polis och satt i arrest."