sällskaplig

sällskapligare

sällskapligast

Adjektiv

Komparativ: sällskapligare

Superlativ: sällskapligast

"Ägarna uppger att Carmen, trots sin storlek, är både tam och sällskaplig, lystrar till sitt namn och tycker om att bli kliad."
"– Jag tycker att hon skriver så fantastiskt och jag tror att hon var en väldigt speciell person, både rolig och sällskaplig, sur och tuff."
"Det handlar om en sällskaplig skata, som har slagit sig ned vid terminal 2 för utrikesflyg."
"Elsa omhändertogs och visade sig snabbt vara en väldigt sällskaplig och vänlig höna."
"Jag upplevde honom som mycket sällskaplig, säger källan."
"Jag upplevde honom som mycket sällskaplig, säger källan."
"” En väldigt sällskaplig kanin ”"
"– Alva är en väldigt sällskaplig kanin så det är inte svårt att närma sig henne."

som gillar sällskap

sällskapligt

Adverb

"Människan är ju ett sällskapligt djur som lever i flock."
"Resultaten visade att amygdalan var större hos deltagarna som hade ett rikare sällskapligt liv än hos de med färre sociala kontakter."