årstid

Substantiv

årstiden

årstider

årstiderna

Substantiv [n]

Obestämd singular: årstid

Bestämd singular: årstiden

Obestämd plural: årstider

Bestämd plural: årstiderna

"Bland annat kommer man att rusta upp lekstugan och dra värme i den, så att barnen kan använda den oavsett årstid."
"Byggnaden skall få en dynamisk form för att upplevas vara i rörelse; likt en skulptur som skiftar karaktär ur olika betraktelsevinklar, där avstånd, väderstreck, årstid, dagsljus och mörker ger varierande upplevelse."
"De flesta fick problem med ofta nymonterade däck för en annan årstid."
"Ny årstid – nya tider för våra sändningar."
"Forskarna, verksamma vid London School of Hygiene & Tropical, har analyserat data på hur 23 000 barn i åldrarna fem till 16 år rör sig beroende på vilken årstid det är."
"Utöver detta så försöker polisen lokalisera flera vittnen, men även här finns hinder, i form av årstid."
"Allt utifrån ett schema som är anpassat efter station, årstid och säsong."
"– Vi är på kartan oavsett årstid, säger Särnabon Josefine Thysk som stannade inne under den rekordkalla onsdagen, men som på trettondagsaftonen tog den härligt krispiga vinterbilden ovan."
"” På kartan oavsett årstid ” • Meteorologen berättar"
"Arbetet ska ske efter en prioritetslista men hänsyn behöver också tas till årstid och väder, eftersom man vill börja redan nu under vintern."

Fotograf: Wikipedia

Årstiderna är inom väderförhållandena årets fyra delar, nämligen vår, sommar, höst och vinter https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%85rstid