skuffar
skuffade
skuffat
Verb
Hur böjs ordet skuffa på svenska?
Presens: skuffar
Preteritum: skuffade
Supinum: skuffat
Hur används ordet skuffa
- "Det är inte hållbart att skuffa människor från plats till plats."
- "Men från samebyarnas håll är man rädd att en lagändring skulle skuffa undan renägarna från deras jaktmarker och fiskevatten, konkurrensen skulle bli för stor."
- "Tennisen måste precis som friidrotten ta tag i problemet ordentligt och inte skuffa det under mattan."
- "Här gäller det att få fram så bra prover som möjligt, snabbt ge björnen motgiftet som ska väcka den ur narkosen och så skuffa tillbaka den in i idet."
- "Det är inte hållbart att skuffa människor från plats till plats."
- "Men från samebyarnas håll är man rädd att en lagändring skulle skuffa undan renägarna från deras jaktmarker och fiskevatten, konkurrensen skulle bli för stor."
- "Tennisen måste precis som friidrotten ta tag i problemet ordentligt och inte skuffa det under mattan."
- "Här gäller det att få fram så bra prover som möjligt, snabbt ge björnen motgiftet som ska väcka den ur narkosen och så skuffa tillbaka den in i idet."
knuffa, puffa
Relaterat till skuffa
ont
- avsky
- bestraffa
- blessera
- dräpa
- döda [ allmänt ]
- förarga sig
- förargas
- förbanna
- fördöma
- förtreta
- förtretas
- gissla
- hata
- hämna sig
- hämnas
- ilskna
- klösa
- klösas
- knuffa
- knuffas
- krossa
- misshandla
- mörbulta
- nedgöra
- nedstöta
- ondgöra sig
- ondgöras
- prygla
- riva
- rivas
- skadskjuta
- skuffa
- skuffas
- slå
- småsvärja
- såra
- uppvigla
- vredgas
- våldföra
- våldgästa
- våldkräkta
- våldtaga
- väcka ond blod
skakning
- brådska
- bulta
- bäva
- darra
- dunka
- fladdra
- flaxa
- flämta
- flänga
- fösa
- gunga
- guppa
- kasta sig
- klappa
- knuffa
- knycka [ vardagligt ]
- kurbettera [ häst ]
- linka
- puffa
- ragla
- ramla
- rista
- rulta
- rumstera
- ruska
- rycka
- rysa
- rysta
- skaka
- skuffa
- skumpa
- skälva
- slunga
- slänga
- sprattla
- spritta
- stampa som ett fartyg
- stappla
- strutta
- svaja
- svikta
- svinga [ teknik ]
- svänga
- tumla
- vicka
- vricka [ sjöfart ]
- vräka
- yra
skuffen
skuffar
skuffarna
Substantiv [n]
Hur böjs ordet skuff på svenska?
Obestämd singular: skuff
Bestämd singular: skuffen
Obestämd plural: skuffar
Bestämd plural: skuffarna
Hur används ordet skuff
- "Det var fullt sprut på adrenalinet innanför hjälmen på mer än en av förarna och det blev knuff och skuff och stor dramatik."
- "Mindre skuff och knuff."
koffert, kista
Relaterat till skuff
ont
- argbigga
- arghet
- argsinthet
- bane [ litteratur ]
- banehugg
- baneman
- baneskott
- banesår
- blessering
- blessyr
- förtrampning
- förtryck
- förtryckare
- gift
- giftblandare
- giftblandning
- giftblåsa
- giftbägare
- giftdryck
- hård medfart
- ilska
- ilskenhet
- klösning
- knuff
- knuffning
- mörbultning
- ofred
- ofredstid
- skuff
- slag [ sport ]
- slagsmål
- stryk
- underkuvning
- vrede
- vredesmod
- vredesutbrott
- vredsinthet
- vresighet
- våldgästning
- våldkräktare
- våldkräktning [ ålderdomlig ]
- våldsamhet
- våldsbragd
- våldsdåd
- våldsverkare
- våldtagning
- örfil
- övervåld
(-)(-)(-)
Substantiv