självkännedom

självkännedomen

självkännedomar

självkännedomarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: självkännedom

Bestämd singular: självkännedomen

Obestämd plural: självkännedomar

Bestämd plural: självkännedomarna

"– Det behövs självkännedom för att kunna möta andra människor."
"Tanken är att mätandet ska ge dem bättre självkännedom."
"Syftet är ökad säkerhet, trygghet och självkännedom för både boendemiljön på HVB-hemmen, fritidsmiljö och skolmiljö."
"De har fått självkännedom och kroppskännedom och det är så viktigt för självförtroendet."
"Hennes pappa däremot, har något sämre självkännedom."
"Den som åtar sig det måste ha en självkännedom att man faktiskt klarar av det."
"- På våra kurser för avancerad självkännedom slår sig folk blodiga, så kravet är en säkerhetsfråga både för deltagarna och personalen, säger hon."
"– Vi har fått självkännedom och bättre redskap att hantera olikheter inom barngrupper och personalgrupper."
"Det kan vara en väg till självkännedom, säger Katarina Blom."
"Man vill att de blivande poliserna ska ha självkännedom och kunna fatta kloka beslut."

egenskapen att en person känner till sina egna svagheter, styrkor och känslor samt vet hur långt personen orkar och vill gå i olika sammanhang