plask

plasket

plask

plasken

Substantiv [t]

Obestämd singular: plask

Bestämd singular: plasket

Obestämd plural: plask

Bestämd plural: plasken

"– Helt plötsligt hörde jag ett plask, så jag sprang fram och såg att det var en bil som åkt ner i vattnet."
"När Järvsö Bergscykelpark öppnar för säsongen inleder man varje år med stänk och plask."
"“ Jag kan bara konstatera att både de boende och SVT reporter gjorde ett riktigt plask då samtliga gick på fel sida av vägen."
"En undersökning från Novus på uppdrag av Trygg-Hansa visar att majoriteten av svenskar tror att plask, flaxande armar och skrik är vanliga kännetecken på en pågående drunkning."
"Lönn stod på bryggan och tittade ut när han plötsligt såg ett stort plask ett par hundra meter från fartyget."
"- Det man som förälder kan göra med sitt barn är att träna vattenvana med lek - plask, stänk, hopp."
"Det finns ingen nedre åldersgräns för lek och plask i vattnet."
"De nya rönen slog ner med ett plask i vetenskapskretsar."
"Vi kommer till Öland där rödbenorna är helt tokiga, och sedan landar plötsligt en knölsvan med ett plask."
"Ett och halvt år från plask går det att åka någonstans med det."

yttrande man gör när någon eller något faller i vattnet

plaska

plaskar

plaskade

plaskat

Verb