påve

['poːˌve]

påven

påvar

påvarna

Substantiv [n]

['poːˌve]

Obestämd singular: påve

Bestämd singular: påven

Obestämd plural: påvar

Bestämd plural: påvarna

"I slutet av oktober uppträder Fredrikskyrkans goss- och herrkör för påve Franciskus, när han är på besök i Lund."
"Fredrikskyrkans goss- och herrkör kommer att sjunga vid påve Franciskus besök i Lund."
"Den gamle påven Benedictus den sextonde var den förste påven sedan 1400-talet som avgick frivilligt och nu ska en ny påve väljas."
"En ny påve är vald och den Katolska församlingen i Dalarna med över 700 medlemmar har spänt följt påvevalet."
"Och för fader Raphael är det mycket viktigt vem som blir ny påve."
"Val av påve påverkar på flera håll"
"Röken ska vara vit från skorstenen i Sixtinska kapellet om kardinalerna där har enats om vem som ska bli ny påve men ännu så länge är röken svart, så fader Raphael får vänta ett tag till."
"Elisabeth Hesselblad, birgitinnunna, blir helgonförklarad av påve Franciscus."
"Men efter att den heliga Birgitta helgonförklarades 1391 kommer nu Sverige att få sitt andra helgon sedan påve Franciscus utfärdat ett dekret om att Elizabeth Hesselblad ska få upphöjelsen."
"Hon saligförklarades – sista steget före helgonförklaring – av påve Johannes Paulus II 1980."

w:romersk-katolska kyrkan|romersk-katolska kyrkans högsta ledare