knarkaren
knarkare
knarkarna
Substantiv [n]
Hur böjs ordet knarkare på svenska?
Obestämd singular: knarkare
Bestämd singular: knarkaren
Obestämd plural: knarkare
Bestämd plural: knarkarna
Hur används ordet knarkare
- "Nätsidan pekade ut Björn Fries som knarkare."
- "Han har mordhotats, kallats knarkare och blivit dödförklarad."
- "Polisen menar att problemet med unga knarkare är utbrett i Blekinge."
- "Åtalade mannen : Som en knarkare som behöver mer"
- "– Det är väl som ett spelberoende, som en knarkare som behöver mer, sa han."
- "Visserligen skulle såväl knarkare som pyromaner kanske känna sig kränkta. ”"
- "I så fall kan det ibland räcka med ett samtal för hur det än är så är det ingen som vill bli en knarkare, säger han."
- "– Hade det kommit en knarkare från Halmstad hade han nog inte lämnat tornet."
- "Oväntade hembesök – så vill polisen stoppa unga knarkare"
- "Vården ska inte ge knarkare narkotikaklassade preparat och ersätta en drog med en annan, hette det."
person som är beroende av eller regelbundet berusar sig med knark
Relaterat till knarkare
dryckenskap
- A-lagare
- alkis
- alkohol [ dryck ]
- alkoholberoende
- alkoholförtäring
- alkoholism
- alkoholist
- bakrus
- berusning
- blyhatt
- delirant
- delirium
- dipsoman
- dryckenskap
- dryckenskapsdjävul
- dryckenskapslast
- fylla
- fyllbult
- fylleri
- fyllerigalenskap
- fyllerimål
- fyllhund
- fyllkaja [ nedsättande ]
- fyllkaja [ vardagligt ]
- fylltratt
- försupenhet
- heroinist
- knarkare
- kopparslagare [ vardagligt ]
- missbrukare
- omtöckning
- ragling
- rus
- rusdryck
- rusighet
- rusmedel
- sup [ dryck ]
- supare
- supbroder
- superi
- supgille
- supkalas
- suput
- supvisa
- svalg och dryckenskap
- ölsinne