juveler

Substantiv

juvel

juvelen

juveler

juvelerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: juvel

Bestämd singular: juvelen

Obestämd plural: juveler

Bestämd plural: juvelerna

"– Karön är en slumrande juvel mitt i Blekinge, säger Morgan Rennemark, som har hand om uthyrning av campingsturgor och båtplatser."
"Och förväntningarna på honom är enorma, bland annat kallas han ” den nya Ibra ” och han beskrivs som en ” juvel ”."
"Bockstensmannen en juvel"
"Romanen, Medinas juvel, är skriven av journalisten Sherry Jones och beslutet var en överraskning för henne."
"” Det är en juvel som vi är så stolta över ”, sade festivalens tävlingsproducent Christer Björkman i tacktalet."
"- Det är en juvel i tillvaron som jag fortfarande vill ska vara en oslipad diamant, säger han till SVT:s Aktuellt."
"Vid Kaspiska havets strand, i stadsdelen Bayil, ligger nu Bakus kristallhall som en slipad juvel."
"Ytterligare en juvel"
"Förlaget Earbooks ger nu ut Sherry Jones roman Medinas juvel i svensk översättning."
"” Det är en juvel som vi är så stolta över ”, sade festivalens tävlingsproducent Christer Björkman i tacktalet."

Fotograf: Wikipedia

Med juvel avses en slipad ädelsten. http://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84delsten