gubbe

Substantiv

gubben

gubbar

gubbarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: gubbe

Bestämd singular: gubben

Obestämd plural: gubbar

Bestämd plural: gubbarna

"– Det är bara att gratulera Mjällby till en go gubbe, säger Ulf Jörnvik, medieansvarig hos IFK Göteborg."
"– Det kan ju inte vara redigt att en så gammal gubbe spelar in en skiva och det låter bra säger de, berättar Thorsten Carlsson."
"Det var en riktig chock att se en gubbe stå i hallen, berättar Robin Sandén."
"– Det får inte bli som att gå mot röd gubbe och att det inte händer någonting."
"Jag vill inte riskera att bli en dålig förlorare och sur gubbe."
"– Han gratulerar mig, kallar mig för gubbe och berättar att han till min ära kommer att donera 250 000 kronor till Karlshamns musikskola."
"– Jag tycker att det är total brist på moralisk ryggrad att ge sig på en gubbe som samlar in pengar till fattiga, säger Daniel Breimert, Amiralitetspastor."
"– Det där var inte bra för min del, så nu dör min största gubbe tyvärr, säger Joel Hansson."
"Då blir det en glad gubbe."
"– Varje gubbe är ju viktig när det är en storbrand, säger Mats Lindstén, ordförande i den politiska direktionen för räddningstjänsten västra Blekinge."

äldre man