Tonfall

Substantiv [m]

tonfall

tonfallet

tonfall

tonfallen

Substantiv [t]

Obestämd singular: tonfall

Bestämd singular: tonfallet

Obestämd plural: tonfall

Bestämd plural: tonfallen

"När SVT Nyheter frågar Joacim Rocklöv om språkbruket i mejltråden så säger han att han inte tycker det är lämpligt med en offentlig konflikt i en krissituation, och att detta förklarar skillnaden i tonfall."
"Jag läser mycket dansk media och där har det varit ett oerhört hätskt tonfall mot Sverige, trots att Skåne faktiskt har färre fall än vad Köpenhamn har."
"” Ett oerhört hätskt tonfall mot Sverige ”"
"De som talar piraha är så noga med tonfall och rytm att de kan utesluta vokaler och konsonanter helt."
"Och det lilla pirahas-språkets talare är så noga med tonfall att de kan vissla sitt språk."
"Den som får träna på tonfall eller väderstreck blir förstås särskilt bra på det."
"Och Sveriges politiska reportrar kommer att ned till minsta tonfall analysera vad företrädarna för de mindre allianspartierna säger."
"Charlotte Frycklund menar att kommunikation i sociala medier är knepigt, då kroppsspråk och tonfall saknas."
"Han får priset för att han ” med precision, saklighet och ordglädje förmedlar en känsla av engagemang och intresse genom små nyanser i röst och tonfall ”"
"Han hittar nya röstlägen och tonfall till nästan varje låt och han är verkligen en mästare på att illustrera känslor med rösten."

talets växlande tonhöjd, med fokus på hur det uttrycker talarens sinnesstämning