vifta

viftar

viftade

viftat

Verb

Presens: viftar

Preteritum: viftade

Supinum: viftat

"– Det går inte att vifta bort betydelsen av trygghet i skolan."
"Camilla borde vara mer ödmjuk och inte bara vifta bort det här."
"Inte vifta"
"Det är inte lämpligt att vifta med vapnen på stan, säger Eric Lundgren."
"Anklagar Läkemedelsverket för att vifta bort kvinnors ohälsa"
"En man på orten ringde in sedan han känt sig hotad i sin bostad och sett en person han kände igen utanför vifta med något som han uppfattade som ett vapen."
"Då ska han ha fått panik och börjat vifta med kniven för att inte själv bli misshandlad."
"– När de kom närmare visade det sig att de hade gummimasker som föreställde grishuvuden och de började skrika och vifta med en grön laser."
"Vi behöver titta på hela situationen – en hund kan skälla utan att vara arg och vifta på svansen utan att vara glad."
"– Det gäller att ta det lugnt och inte vifta med armarna."

göra så att något röra|rör sig med en snabb hastighet