släktgård

släktgården

släktgårdar

släktgårdarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: släktgård

Bestämd singular: släktgården

Obestämd plural: släktgårdar

Bestämd plural: släktgårdarna

"Malin Jonasson och hennes far har en släktgård som inte är i bruk där de brukar slå av med lie för att hålla gräset i schack som sommaren."
"Det var därefter som den misstänkta också lämnade platsen i sin bil och sedan åkte ner till en gammal släktgård utanför Kungsbacka och högg ihjäl den avlägsna släktingen som bodde där."
"Hon åker hem till en avlägsen släkting som bor ensam på en släktgård."
"Två barn har smittats under sin vistelse på en släktgård i Halland."
"Det är en släktgård i Östergötland med några hektar skogsmark som gör att Telephon kan kräva Eivor på över 10 000 kronor för en tjänst hon inte vill ha."
"Det här är en släktgård som vi har haft sedan jag var liten och vi hade inte räknat med att sluta med djur."
"– Jag flyttade till en släktgård i Undersåker för tio år sedan, berättar han."
"– Enbart en skogsfastighet med släktgård som tillhör Peabmannens dödsbo är värderad till 20 miljoner, säger Johan Lavås."
"– De två barnen hade varit på en släktgård i Halland så det finns misstankar om att smittan kan komma från djur säger smittskyddsläkare Arne Runehagen till SVT Smålandsnytt."
"Men Kjell Boberg bor i eget hus som varit släktgård sen 1700-talet."