omfamning

omfamningen

omfamningar

omfamningarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: omfamning

Bestämd singular: omfamningen

Obestämd plural: omfamningar

Bestämd plural: omfamningarna

"– Allting startar med en omfamning."
"Allt startar med en omfamning"
"Två långa veckor som slutade i omfamning och en återträff med kära vänner."
"Själv fick jag krama om min flickvän när jag kom hem, overklig omfamning!"
"Den ene gick undan till ett förråd med en kvinnlig patient, där hans kollega hittade honom med en cigarett i handen och i en intim omfamning med patienten."
"Efter drygt 20 minuter fick Sverige en billig straff, där domaren hade sett en omfamning i samband med en hörna."
"- Även män har blivit utsatta, men då är det mer med en omfamning eller klapp på ryggen, säger poliskommissarie Gunnar Thun."
"Clarisse Chambers sitter långt bak i församlingslokalen, hon hälsar oss välkomna med en omfamning."
"När de utväxlat sina ” ja ” vände de sig mot det månghövdade medieuppbådet, delade sin första omfamning som gifta och kysstes."
"I stället för en romantisk omfamning blev det ett pistolskott i pannan."

handlingen att ta någon i sin famn, det att omfamna (även bildligt)