framtoningen
framtoningar
framtoningarna
Substantiv [n]
Hur böjs ordet framtoning på svenska?
Obestämd singular: framtoning
Bestämd singular: framtoningen
Obestämd plural: framtoningar
Bestämd plural: framtoningarna
Hur används ordet framtoning
- "Det är en kvinna med hårknut och majestätetisk framtoning, säger arkeolog Mikael Henriksson"
- "Att han och partiet skulle ha en oseriös framtoning i akutfrågan avfärdar han direkt."
- "Isabella Lövin har en fortsatt svag framtoning och svarar på frågor på ett sätt som är typiskt för medietränade politiker, anser Marja Lemne."
- "Utöver det är han en ytterst komptent person i djur- och naturfrågor som med sin ödmjuka framtoning kommer att passa väldigt bra hos oss."
- "Vi har mjukare framtoning, säger Åsa Lindestam."
- "Med Biden blir det, tror man, fortsatt hård linje mot Kina, men kanske med lite mer diplomatisk framtoning."
- "Utöver det är han en ytterst komptent person i djur- och naturfrågor som med sin ödmjuka framtoning kommer att passa väldigt bra hos oss."
- "Hon var känd för sin sakliga och lugna framtoning och var omtyckt både hos S-majoriteten som i de egna leden under alla år."
- "När det gäller handeln med omvärlden har ju Donald Trump under kampanjen varit ganska hård i sin framtoning, säger Anders Richardsson."
- "– Lapparna har en väldigt positiv framtoning och det är inget tjurigt meddelande, säger Ulrika Östberg som själv är blind och är ombudsman för Synskadades Riksförbund Halland."