knuffa

knuffar

knuffade

knuffat

Verb

Presens: knuffar

Preteritum: knuffade

Supinum: knuffat

"– Först tänkte jag knuffa honom i vattnet."
"Då svarade den 42-årige patienten med att knuffa omkull doktorn och slå honom."
"För att få stopp på bilen som närmade sig ställde hon sig framför och försökte knuffa bort den – men den förarlösa bilen fortsatte rulla på hennes ben – och mot Vilgot."
"Där ska han enligt åtalet ha stulit cirka 400 kronor, ett busskort och ett bankkort från kvinnan genom att knuffa omkull henne och sedan ta sakerna ur hennes handväska."
"– De blev irriterade och kallade honom för fula ord och försökte knuffa bort honom från platsen, säger Evelina Olsson på polisens ledningscentral."
"Han krävde pengar av dem och misshandlade dem genom att slå mannen i ansiktet och knuffa omkull kvinnan."
"I början på november ska 31-åringen ha kopplat ett grepp om kvinnan och försökt knuffa ut henne genom fönstret till deras gemensamma bostad."
"Försökte knuffa sambon genom fönstret"
"En 31-åring i Karlshamns kommun åtalas för att ha försökt knuffa ut sin sambo genom fönstret."
"Flera gånger har jag fått vara i och simma för att försöka knuffa loss den."