framtand

framtanden

framtänder

framtänderna

Substantiv [n]

Obestämd singular: framtand

Bestämd singular: framtanden

Obestämd plural: framtänder

Bestämd plural: framtänderna

"En tolvårig pojke slog av en framtand mot sitt eget knä när han hoppade på en studsmatta."
"För rollen som pundaren Minna förberedde sig Malin Levanon minutiöst – bland annat sov hon flera nätter i fängelse för att förstå sin rollkaraktärs liv och lät ta bort en bit av en framtand för att fysiskt se mer härjad ut."
"– En kort stund senare upptäcker jag att en flisa gått av från en framtand, berättar polisen i förundersökningen till åtalet."
"Men hon bröt båda handlederna och slog ut en bit av sin ena framtand."
"De som har förlorat en framtand lämnar oftare en lucka kvar i munnen om de har låga inkomster, än om de har mer pengar att röra sig med."
"En framtand slogs av."
"” Vi hade lovat bleka hennes framtand som är väldigt missfärgad."
"Vid ännu ett tillfälle har han sparkat henne när hon legat ned och det resulterade i hjärnskakning, brutna revben och avslagen framtand."
"Kvinnan besökte akuten sedan hon slagit ut en framtand och skadat ett flertal andra tänder, samt fått skador på läppen och en nackskada."
"Kvinnan som fick rullen i huvudet fick bl a frakturer på nack- och bröstkota, kompressionsskada på ryggraden, hjärnskakning, sårskador i ansiktet och en avslagen framtand, dubbelseende, tinnitus och andra mer bestående skador."

Fotograf: Wikipedia

någon av de åtta tänder som sitter längst fram i käken hos människan (eller motsvarande hos annan djurart)