förstummad

Adjektiv

"– Jag känner mig förstummad."
"Man blir helt förstummad när man börjar titta på vilka pengar det omsätter, säger Robert Loeffel, polisens presstalesperson i region Syd."
"Hon är näst intill förstummad över all uppmärksamhet hennes 94-åriga mormor fått det senaste dygnet."
"” Förvånad och förstummad ”"
"– Jag är förvånad och förstummad över hur juryn kan bortse från att den här typen av publicering inte kan ses som förtal."
"Man blir förstummad, säger Olof Linton, gymnasielärare på Östra Real i Stockholm."
"- Man blir bara förstummad."
"- Jag kan ju bara säga att jag liksom kanske hela övriga Sverige är förstummad över meddelandet om Povel Ramels död och det gör att man inte har hunnit behandla det här överhuvudtaget."
"- Man blir bara förstummad."
"Författaren Dan Brown, som åtalats för att ha stulit idén till sin storsäljaren Da Vinci-koden, säger sig vara förstummad över anklagelserna."

mållös, som tappat ordet

förstumma

förstummar

förstummade

förstummat

Verb

Presens: förstummar

Preteritum: förstummade

Supinum: förstummat