berömma

berömmer

berömde

berömt

Verb

Presens: berömmer

Preteritum: berömde

Supinum: berömt

"Vi satt här precis och småpratade lite om hur dåliga vi är på att berömma oss själva när hela det här uppbådet dök upp."
"Man kan inte annat än berömma personalen, säger Ingegerd Hansson som bott på Persgården i ett år."
"– Jag får berömma hennes löpning."
"– Jag kan absolut ta tillfället i akt och berömma polisen för den tekniska undersökningen, det var otroligt noggrant och härligt att se."
"– Jag skulle mest berömma de trevliga chaufförerna i Kvarnsveden, säger han."
"– Det finns inget parti som kan berömma sig av att sköta det bättre än något annat parti."
"Jag vill passa på att berömma allmänheten för den hjälp vi har fått."
"Har du en kanske en hjälte till granne som du vill berömma, eller upplever du att ditt område glöms bort?"
"Hon menar att den största faran är att barn och ungdomar blir stillasittande men passar samtidigt på att berömma föreningsidrottens insats trots ett svårt läge under pandemin."
"Han passade också på att berömma sina backar."