Oppositionspolitiker

Substantiv [m]

oppositionspolitiker

(-)(-)(-)

Substantiv

"Socialförvaltningen har nu fått i uppdrag att komma med besparingsförslag, vilket upprör oppositionspolitiker."
"– Jag har under åren i fullmäktige varit en oppositionspolitiker som stridit för många saker."
"Karlskronas kommunalråd Börje Dovstad ( L ) och hans fru, nämndsordföranden Karin Dovstad ( L ), kritiseras hårt av oppositionspolitiker eftersom de väljer att arbeta som vanligt trots att de i förra veckan åkte till svenska fjällen på skidsemester."
"Det finns oppositionspolitiker som tycker att kommunledningen gör för lite för klubben."
"Samtidigt blir han glad över beskedet att oppositionspolitiker jobbar för ett omtag i frågan."
"Kristdemokraten Klavs Wix Nielsen är en ovanlig oppositionspolitiker."
"Men förslaget har inte mottagits väl av resenärer och oppositionspolitiker."
"Barn- och ungdomsnämnden var enig över partigränserna, men i kommunfullmäktige röstade flera oppositionspolitiker nej till förslaget."
"Föräldrar och oppositionspolitiker har försökt stoppa nedläggningarna."
"Även Moras oppositionspolitiker reagerar nu på hur kommunens fastigheter sköts."

politiker som befinner sig i opposition till den styrande makten