smink

sminket

smink

sminken

Substantiv [t]

Obestämd singular: smink

Bestämd singular: sminket

Obestämd plural: smink

Bestämd plural: sminken

"Anledningen var att flickan hade smink."
"I rasande fart under bara en dag mellan klockan 15 och 19 misstänks den hemtjänstanställa ha handlat i kläder, skor, smink, spel, djurartiklar och alkohol i nio butiker i ett stort köpcentrum i Växjö."
"Listan över stulna föremål, som bifogats åtalet, är lång och innehåller bland annat parfymer, teknik, pass, smycken, nycklar, verktyg, kläder, alkohol, cigaretter, mediciner, smink och privata postförsändelser."
"Misshandlade dottern för att hon bar smink"
"Då började vi ta på smink och glittriga kläder för att slippa röra på oss, sen har det hängt med."
"Männen hade firat sig ner via rep från taket och plockat åt sig smink i säckar när larmet gick och kuppen fick avbrytas."
"Männen, 27 respektive 21 år gamla, tog sig in genom taket under natten till den 16 augusti och stal smink och parfym för 432 000 kronor."
"De båda männen stal smink för 430 000 kronor under inbrottet på Ica Maxi i Olofström."
"Det blir hårspray, smink och för mycket av det mesta när musikalen The Wedding Singer har premiär på fredagskvällen på Konserthuset."
"Flickorna ska ha stulit kläder, smink och smycken främst ur butiker i köpcentret Kupolen i Borlänge."

Fotograf: Wikipedia

produkter som appliceras på hud, ögonfransar, naglar, läppar och ögonbryn i syfte att förändra och/eller förbättra utseendet hos bäraren