smartheten
(-)(-)
Substantiv [n]
Hur används ordet smarthet
- "Kanske av ointresse, lathet, eller … smarthet?"
- "– Björk visar både kyla, smarthet och rutin, säger SVT:s motorexpert Jonas Kruse."
- "– Han har växt som chaufför, hans smarthet har gjort att han vann det här mästerskapet."
- "Det kan vara bättre att spela på smarthet och placering, att inte spela lika svårt som i singel, säger Falck."
- "– Tom har visat otrolig mental styrka och smarthet."
- "Men Embla Dahlman tror inte att det beror på elevernas smarthet eller att man använder miniräknare mer nu än vad man gjorde förr."
- "Flickor i sexårsåldern kopplar i högre utsträckning ihop smarthet med män och pojkar, än med kvinnor och flickor."
- "Flickor kopplar smarthet till pojkar"
- "Det förvånar mig är att flickor kopplar ihop smarthet med pojkar, redan i sexårsåldern, säger Christine Fawcett vid Uppsala universitet, som själv forskar om hur barn uppfattar varandra och andra människor."
- "Genen tros ha påverkat vår smarthet"