självironin
(-)(-)
Substantiv [n]
Hur används ordet självironi
- "något som tidningen Guardian markerat med viss självironi."
- "” Orubblig, orädd och otämjbar på scen och i sinne – med humor och självironi ”, så skriver juryn i sin motivering, uppger TT."
- "Jesper Eising, kulturredaktör på den danska dagstidningen Berlingske, tror att just självironi är typiskt danskt."
- "En diktsamling som skildrade längtan, ångest och självironi hos den som söker kärlek i en kontaktannons."
- "Kankimäkis svaghet är att hon är lite pratig, men hon uppväger det med en sval självironi som hon delar med sina föregångare."
- "Från självbehärskning till självironi"
- "Jag blir så glad att han har självironi och det är väldigt generöst att han lägger ut det."
- "Liljegren drog hem några skratt och applåder från ombuden när han visade prov på lite självironi ( Vilken karaktär i Dallas vill du helst vara?"
- "Sammanhanget retade upp fansen, men kanske var det en slags självironi."
- "Tonen för den kvällen är självironi och ödmjuk humor."
Rim på självironi
Relaterat till självironi
ödmjukhet
- blygsel
- blygselrodnad
- förkrosselse
- förnedring
- förödmjukelse
- klenmod
- klenmodighet
- kväsning
- oansenlighet
- ogunst
- onåd
- resignation
- ringhet
- ringhetskänsla
- självanklagelse
- självförakt
- självförebråelse
- självförnedring
- självförnekelse
- självförsakelse
- självironi
- självkritik
- självkännedom
- självparodi
- självplågare
- självplågeri
- självprövning
- självuppoffring
- smälek
- vanära