officiant

officianten

officianter

officianterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: officiant

Bestämd singular: officianten

Obestämd plural: officianter

Bestämd plural: officianterna

"Gustaf Åhman var officiant och griftetalet hölls av Börje Björklund."
"Det finns bara ” att ”, säger Christina Andersson, officiant i Haninge utanför Stockholm."
"Hon har jobbat som officiant, begravningsförrättare, i fyra år."
"Antingen man väljer att ha med en officiant eller bestämmer sig för att hålla i det själv."
"Thorgny Sundström, borgerlig officiant vid Fonus i Eskilstuna är med och arrangerar ett hundratal borgerliga begravningar om året."
"Icke församlingspräst och borgerlig officiant ersätts enligt särskild överenskommelse."
"– Vi lär ut kroppsspråk och retorik, och ur man kan framföra dikter och sjunga på ett tryggt och förtroendeingivande sätt, säger Peter Trygg regionchef på Fonus Öst, som själv har verkat som officiant i 20 år och som leder kurserna."
"Dagens gudstjänst hölls klockan 12:15 i Slottskyrkan i Kungliga slottet och officiant för gudstjänsten stod alltså överhovpredikant Johan Dalman."
"Den tidigare kyrkoherden i Annedals församling, Bengt Inghammar, blir officiant."
"Det är helt klart att hans livsuppgift att förstå världen började med kaffemynten och pappans historier, säger officiant Noomi Liljefors."

Fotograf: Wikipedia

präst som tjänstgör vid gudstjänst

- 2011-01-06

Person som leder/genomför högtidsstund t.ex. begravning, barnvälkomnande/dop och vigsel

Substantiv