mejsel

mejseln

mejslar

mejslarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: mejsel

Bestämd singular: mejseln

Obestämd plural: mejslar

Bestämd plural: mejslarna

"Åklagaren menar att omfattningen av misshandeln, att två personer var inblandade samt att man använde sig av ett tillhygge i form av en mejsel, gör att misshandeln är att betrakta som grov."
"Bilisten blev väldigt irriterad och satte en kniv eller mejsel i bilen."
"Bilisten blev så arg att hen tog en kniv eller en mejsel och körde in den i parkeringsvaktens bil."
"Han hade uppmärksammat männen när de köpte två brytjärn och en mejsel och därefter skrivit upp registreringsnumret på deras bil."
"Gick till tandläkaren – svalde mejsel"
"En tandläkare i Mjölby anmäler till Socialstyrelsen att han uppmanat en patient att svälja en mejsel."
"Tandläkaren använde en särskild mejsel i patientens mun men tappade plötsligt greppet och mejseln hamnade i svalget bakom patientens tunga."
"Mjölby – Tandläkare bad patient svälja mejsel"
"En man vårdas på sjukhus i Linköping efter att ha blivit huggen i bröstet med en mejsel vid 21-tiden på måndagen, enligt polisen."
"Man huggen med mejsel i Linköping"

verktyg med egg; slagverktyg för metall och sten; stämjärn eller svarvstål för trä