kurage

Substantiv

kuraget

(-)(-)

Substantiv [t]

"Fantastiskt med civil kurage. ”"
"Muhammad berättade om övergreppen – prisas med utmärkelsen Ungt kurage"
"Nu tilldelas han utmärkelsen Ungt kurage av stiftelsen Raoul Wallenberg Academy."
"- Det är ett sätt arbeta med positiva åtgärder för att ge kurage åt människor."
"– Viljo hade ju inte kunnat hålla på i så många år om det inte hade funnits vuxna med kurage som ifrågasatte varför han hela tiden hade småkillar med sig."
"” Avsaknad av kurage ”"
"Den politiska majoriteten inom landstinget har varit handlingsförlamad och saknar kurage att fatta obekväma beslut."
"I yttrandet skriver Svensson att hon tar ansvar för sin del av styrelsearbetet under fjolåret, men hon anser att det största ansvaret ligger på den styrande majoriteten som ” under en följd av år närmast handlingsförlamat accepterat den bristfälliga ekonomiska styrningen och uppföljningen i kombination med avsaknad av kurage att fata obekväma, svåra och nödvändiga beslut ”."
"– Han hade väldigt klara ståndpunkter och kurage."
"” Så här avslöjas att hög utbildning och ett ansvarsfullt jobb inte garanterar moral och kurage."