kind

kinden

kinder

kinderna

Substantiv [n]

Obestämd singular: kind

Bestämd singular: kinden

Obestämd plural: kinder

Bestämd plural: kinderna

"Plötsligt rasslade det till och en mink gick till attack och satte tänderna i hennes kind."
"16-åringen, som sommarjobbade på ridklubben, fick skopan på sig och fick allvarlig hjärnskakning, sår på huvudet och känselbortfall på vänster kind."
"Mannen slår till värden med ett knytnävslag på tågvärdens högra kind."
"Karlskronabon Leif Källbergs mytomspunna singel ” Kind mot kind ” har varit en raritet i samlarkretsar i många år."
"Mannen fick en sårskada på handen, svullnader och ytliga sårskador på kind och tandkött samt smärta i axlarna."
"So we have the ludicrous situation now in London where you need seven or eight times your salary in order to be able to buy any kind of a property."
"And so ... It is the first kind of line of defense against money-laundering in the global economy."
"“ It ’ s incredibly unusual to get this kind of insight into how the new cybercrime works."
"We were tasked with covering the new Trump administration which was kind of a crazy spiraling affair."
"– De har även bränt en cigarett på hans kind, rena mobbningen."