huv

huven

huvar

huvarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: huv

Bestämd singular: huven

Obestämd plural: huvar

Bestämd plural: huvarna

"Bilens huv ska vara intryckt men ingen person ska vara skadad enligt Polisen."
"– Planet har fått sig en riktig vindkörare, säger Mats Fehrm som berättar att planet slagit i så hårt i marken att det fått skador på vingar, landningsställ propeller och huv."
"Säljaren föreslog nu en ljuddämpande huv men den riskerade enligt experter att sänka prestandan."
"- En huv är en form av lösning, en omleverans skulle man kunna tänka sig och kommer man inte till rätta med det är det en hävning av köpet som gäller, säger konsumentvägledaren Mattias Flodwall"
"Den vita bilens huv var ljummen när polisen anlände."
"Både huv och framruta ska ha fått skador, enligt polisen som nu vill få in upplysningar som har att göra med händelsen."
"Om jag gör något nytt så kommer jag byta huv, säger Magnus Berggren."
"Mannen har bland annat kastat sig över en huv och skrikit åt bilföraren."
"Enligt polisen ska mc-föraren, en kille född 1998, ha hamnat på bilens huv och skadat benet."
"Det vill vi komma ifrån genom att sätta på en låda, en huv, som ett skydd, säger kyrkogårdschefen Torleif Örn."

lock, hätta, skal, skydd