gärningsman

gärningsmannen

(-)(-)

Substantiv [n]

"Indicier har pekat på 28-åringen som gärningsman men det har saknats teknisk bevisning."
"Han ska ha blivit attackerad av en okänd gärningsman som slagit honom flera gånger i ansiktet."
"Det var vid 1-tiden natten till lördag som en okänd gärningsman enligt polisen har krossat ett fönster på bilen och sedan satt eld på den, troligtvis med brännbar vätska."
"Det var efter ett larm som polisen kom till återvinningscentralen och med hjälp en hundpatrull kunde en gärningsman i 58-årsåldern gripas på bar gärning inne på området."
"Allvarligt skadad fördes han till sjukhus, och en misstänkt gärningsman greps på platsen."
"En begravningsbyrå i Jämjö blev vid halv tio på tisdagen utsatt för ett rån av en ensam gärningsman som ska ha hotat personal med kniv och tilltvingat sig kontanter."
"Händelsen polisanmäldes men man fick aldrig tag på någon gärningsman."
"Polisen har upprättat en anmälan om skadegörelse genom brand – men har ingen misstänkt gärningsman."
"En okänd gärningsman hade försökt tända eld på ett skjul på skolgården med hjälp av en sprayburk, som istället exploderade."
"Ärendet är polisanmält som skadogörelse genom brand men man har ännu ingen misstänkt gärningsman."

person som gjort sig skyldig till en brottslig gärning