vettvilling

vettvillingen

vettvillingar

vettvillingarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: vettvilling

Bestämd singular: vettvillingen

Obestämd plural: vettvillingar

Bestämd plural: vettvillingarna

"Från 1970-talet fram till 1995 beskrev Nordbanken, numera Nordea, sina kunder som ” skojare ”, ” ekonomisk vettvilling ” och ” känd skumraskfigur ” i ett hemligt register."
"” Ekonomisk vettvilling ”."
"I Sveg däremot var det en man i 20-års åldern som störde ordningen genom att köra som en vettvilling bland midsommarfirare i centrala Sveg."
"Till en början framställdes gärningsmannen som en ” ensam vettvilling ” som radikaliserats över en natt."
"Det finns filmer inspelade i Västerås där en vettvilling skjuter ihjäl folk och som har ett utseende som liknar signalementet på gärningsmannen från skjutningen i parken i Västerås."
"Det är iallafall inte någon vettvilling som slår ihjäl folk, säger Mats Öhman."
"Linn blev påkörd av vettvilling – idag kom domen"
"– Patrullerna fick nys på den här bilen, och föraren körde iväg som en vettvilling."
"Det går aldrig att förhindra att en ensam vettvilling gör något sådant, säger Per Welinder."
"Den 29-årige mannen betedde sig närmast som vettvilling där han stod vid vägen och kastade föremål på förbipasserande bilar."

vettvillig person, hänsynslös våldsman, dåre, galning, tok