neurolog

neurologen

neurologer

neurologerna

Substantiv [n]

Obestämd singular: neurolog

Bestämd singular: neurologen

Obestämd plural: neurologer

Bestämd plural: neurologerna

"Därifrån blev hon skickad till en neurolog, som bedömde att hon skulle magnetröntgas, men först efter graviditeten."
"Vi har också en erfaren sjuksköterska som kan rycka in och hjälpa till hos patienten, säger Peter Grenholm, neurolog vid Akademiska sjukhuset i Uppsala."
"Det kan handla om exempelvis operationer av gråstarr eller åderbråck, för besök hos neurolog eller vid diabetesvård."
"Också inom kirurgi och neurolog så är det svårt at tklara första besök inom väntetiderna."
"2015 slog personal larm om att en inhyrd neurolog på Gävle sjukhus knappt nådde upp till en AT-läkares kompetens."
"Han fick sparken med omedelbar verkan och vårdbolaget fick betala ersättning eftersom läkaren inte var neurolog."
"Falsk neurolog fick sparken – efter två månader"
"En neurolog sa att han var specialist utan att ha behörighet, en hudläkare fick gå på grund av sin ålder eftersom han inte klarade av jobbet."
"För precis ett år sedan kunde SVT Nyheter Gävleborg avslöja att en läkare arbetat som neurolog vid sjukhuset i Gävle, utan att vara behörig."
"Först när tonåringen vände sig till ungdomsmottagningen ett år senare blev hon remitterad till en neurolog och fick senare diagnosen hjärntumör."