skolkamrat

skolkamraten

skolkamrater

skolkamraterna

Substantiv [n]

Obestämd singular: skolkamrat

Bestämd singular: skolkamraten

Obestämd plural: skolkamrater

Bestämd plural: skolkamraterna

"Lisa och Felicia hade varit skolkamrater sedan lekis"
"Hotade skolkamrat med basebollträ"
"I dag har 17-åringen som slog sin skolkamrat med ett vedträ i huvudet fått sin dom."
"Kvinnlig elev överfölls av skolkamrat"
"En 17-åring slog då ett vedträ i huvudet på en jämnårig skolkamrat, så pass allvarligt att eleven fick föras till sjukhus."
"Skallade skolkamrat i matkö"
"I mars i år förlorade Patrik Borgqvist i Olofström sin 13-årige son i en knivattack utförd av en jämngammal skolkamrat."
"Slog skolkamrat i huvudet med vedträ"
"Socialkontoret i Olofström tänker inte begära någon bevistalan i fallet med 13-åringen som dödade en jämnårig skolkamrat."
"Vi visar upp oss, inte bara för Karlskrona, utan det är andra kommuner som kommer och tittar och tycker att det är jätteintressant, säger hon och får medhåll av sin skolkamrat och manuskollega Driton Bucolli."
"16-åring hotade döda skolkamrat"

person som gått på samma skola samtidigt som annan person