landsfader

Substantiv

landsfadern

(-)(-)

Substantiv [n]

"Kommer sakna Björklund som partiledare, politiker och landsfader."
"Stefan Löfven har haft flera möjligheter de senaste dagarna att träda fram både som statsman och landsfader."
"Det är svårt för en kvinnlig partiledare att vara ” landsfader ”."
"Från ifrågasatt budgetsanerare förvandlades Göran Persson under ordförandeskapet till en respekterad landsfader."
"På 60-talet när Tage Erlander var statsminister och landsfader fanns ordet integration knappt på kartan."
"I brevskörden finns också bittra brev från Gandhis äldsta och struliga son Harilal, som Indiens landsfader hade en komplicerad relation till."
"Anledningen var att det på den populära sajten fanns klipp som hånade Turkiets första president och landsfader Mustafa Kemal Ataturk."
"Utställningen kommer inte bara att fokusera på Gustav Vasas roll som landsfader utan framförallt kring maktspelet och propagandan som behövdes för att styra ett kungarike."
"Det svenska herrlandslaget i fotboll tog sig hela vägen till kvartsfinal i fotbolls-VM och Andreas Granqvist blev omnämnd som ” landsfader ” så många gånger att man tappade räkningen."
"Du vet nog hur man bygger upp och behåller epitetet landsfader."

ledare av ett land (oftast man) som är mycket populär och tycks om av folket