knytnäve

knytnäven

knytnävar

knytnävarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: knytnäve

Bestämd singular: knytnäven

Obestämd plural: knytnävar

Bestämd plural: knytnävarna

"– En person ska ha slagit en knytnäve i ansiktet på en annan person."
"Men en morgon i mitten av oktober ska bråk ha uppstått, varpå den nu avskedade mannen ska ha slagit sin kollega med knytnäve i ansiktet."
"Han slog henne också med en knytnäve i ansiktet."
"39-åringen ska också ha tryckt sin knytnäve hårt mot kvinnans mage så att hon fick ont."
"I den står att eleven har fått ett antal lättare slag mot huvudet, och sedan en knytnäve på ögat, av en annan elev."
"39-åringen ska också ha tryckt sin knytnäve hårt mot kvinnans mage så att hon fick ont."
"Dagen före, den 16 juni, slog hade han sin knytnäve i en datorskärm så den flög i golvet och gick sönder, den gången var det på Gävle bibliotek."
"När 20-åringen vallades första gången på brottsplasten berättade han att han gett 16-åringen ett slag med höger knytnäve så pass hårt att han blivit medvetslös."
"En knapp timme senare blev två personer slagna med knytnäve utanför en krog i centrala Halmstad."
"När de försökte stoppa hans framfart ska de ha blivit slagna med både påk och knytnäve."

Fotograf: Wikipedia

knuten hand, när handens fingrar vänds mot handflatan så att handen kan ses som en fast kropp