fabulerar
fabulerade
fabulerat
Verb
Hur böjs ordet fabulera på svenska?
Presens: fabulerar
Preteritum: fabulerade
Supinum: fabulerat
Hur används ordet fabulera
- "Jo, jag träffade en man, med ett hemligt förflutet som uppenbarligen hade en väldigt fåfäng sida och som uppenbarligen inte drog sig för att på fullaste allvar fabulera om sin egen betydelse i något som han samtidigt påstod sig inte vilja prata om."
- "Filmmakarna har varit så måna om att inte fabulera ( förutom sexet då ) kring nationalikonen Lindgrens liv att resultatet ter sig lite väl mjäkigt."
- "Att fabulera fritt och påstå att det här är värmländskt för mig."
- "Men inte spekulera och fabulera."
- "Jo, jag träffade en man, med ett hemligt förflutet som uppenbarligen hade en väldigt fåfäng sida och som uppenbarligen inte drog sig för att på fullaste allvar fabulera om sin egen betydelse i något som han samtidigt påstod sig inte vilja prata om."
- "Filmmakarna har varit så måna om att inte fabulera ( förutom sexet då ) kring nationalikonen Lindgrens liv att resultatet ter sig lite väl mjäkigt."
- "Att fabulera fritt och påstå att det här är värmländskt för mig."
- "Men inte spekulera och fabulera."