skrika

skriker

skrek

skrikit

Verb

Presens: skriker

Preteritum: skrek

Supinum: skrikit

"– Jag hörde kvinnan skrika och gråta chockat."
"– Jag hörde kvinnan skrika och gråta chockat."
"– Jag hörde honom skrika, så jag slog en chanspuck in mot mål, trots att jag inte såg var han fanns."
"” Hon skriker, precis så som en mamma bör skrika när hon har förlorat sitt barn."
"På barnvagnen satt en ballong och när den 36-årige mannen passerade familjen tog han sönder ballongen och barnet började skrika."
"Trots uppmaningar om att sluta fortsatte den då 15-årige pojken och en yngre kamrat att skrika, sjunga, stöna, jucka och på andra sätt låtas vara de två anställda under en påhittad sexakt."
"Kvinnan upplevde att busschauffören stängde dörrarna hastigt och började skrika fula ord till chauffören."
"Polismannen gick och hämtade sin polislegitimation och när han visade den för kvinnan blev hon aggressiv och började skrika."
"Niklas Lihagen följde med Pelle Hånberg från Vita Hästen och säger att han inte försöker att ” skrika laget till framgång ”."
"När han stod och tittade på böcker som var på rea inne på Ica Maxi i Olofström, hörde han plötsligt en kvinna skrika att hon blivit knivhuggen av en man."