lärjunge

lärjungen

lärjungar

lärjungarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: lärjunge

Bestämd singular: lärjungen

Obestämd plural: lärjungar

Bestämd plural: lärjungarna

"I mitten av 1700-talet besökte Carl von Linnés lärjunge, Anton Rolandsson Martins, Spetsbergen som tillhör Svalbard."
"Programmet på premiärfestivalen kretsar kring Georg Friedrich Händel och hans svenske lärjunge och beundrare Johan Helmich Roman – han som kallas ” den svenska musikens fader ” eftersom han ympade in den europeiska konstmusiken i Sverige, både som tonsättare och som introducerande orkesterledare för Hovkapellet."
"Precis under textraden om Jesus fru finns också meningen ” Hon kommer att kunna vara min lärjunge ”, skriver tidningen New York Times."
"Han anses härstamma från Jesus lärjunge Petrus."
"Elin Salberg, ” lärjunge ”"
"2 Jesus vet allt om svårigheten att bryta sig loss ur en gruppkultur : ” Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge."
"Den ska enligt legenden ha grundats av Jesus lärjunge Markus och det var just inom den koptiska kyrkan som kloster uppfanns på 300-talet."
"Men så småningom tvingades mentorn ta avstånd från sin lärjunge, säger Philip Halldén, islamolog vid Lunds universitet, till Sydsvenskan."
"Sven-Göran Eriksson ställs mot sin lärjunge Roberto Mancini, då Leicester lottades mot Manchester City."
"Den kommande säsongen kommer att ske utan demontränaren Wolfgang Pichler, som ersatts av sin tyske lärjunge Johannes Lukas."

Fotograf: Wikipedia

elev, speciellt om person som lär sig ett yrke under yrkesverksam persons överinseende