vinter

vintern

vintrar

vintrarna

Substantiv [n]

Obestämd singular: vinter

Bestämd singular: vintern

Obestämd plural: vintrar

Bestämd plural: vintrarna

"Den största orsaken till detta tros vara vädret, en vinter med luriga isar och en varm sommar."
"Men nu har jag tränat på bra under höst och vinter och jag känner att formen är bra."
"Svenska kyrkan, Pingstkyrkan, Frälsningsarmén och Equmeniakyrkan har nu ansökt om verksamhetsbidrag från kommunen för att driva ett härbärge i höst och vinter."
"Eller åtminstone en snäll vinter, säger Nils Holmqvist."
"En snäll vinter"
"Nu i vinter görs ett nytt försök på nedervåningen."
"Karlskrona spelade sitt vanliga kompakta försvarsspel, men när deras kontringsspel inte var lite giftigt som det stundtals varit tidigare i vinter kom de inte särskilt nära"
"– Det har ju varit en lång vinter, så det är man trött på."
"Kyrkorna i Karlskrona vill erbjuda EU-migranter ett härbärge i vinter."
"Inbrotten har skett under vinter, våren och sommaren 2016 och det första gripandet skedde i början av maj."

Fotograf: Wikipedia

en av den tempererade zonens fyra årstider, den kallaste perioden under året