springer

Substantiv [m]

springa

springer

sprang

sprungit

Verb

Presens: springer

Preteritum: sprang

Supinum: sprungit

"Dessutom kommer ytterligare några Karlskrona HK-spelare att springa den 15 maj."
"Två år efter att det var slutfestat stod Maria på startlinjen till Ironman, ett av världens tuffaste triathlonlopp som går ut på att simma nära 4 kilometer, cykla 18 mil och springa ett marathon."
"Hans partner är i dag återställd, men själv väntar han fortfarande på att kunna springa, orientera och åka skidor igen."
"Inbrottstjuven försökte då springa iväg men grannarna följde efter och Hani Farooh fångade honom på andra sidan vägen."
"– Vi kommer inte springa omkring och jaga elever det är inte meningen med detta, vi vill ha en konstruktiv dialog där man i samförstånd får eleven att spotta ut prillan under läppen eller släcka cigaretten, avslutar Tobias Folkesson."
"En av de är Kjell-Erik Ståhl, som 33 år gammal bestämde sig för att springa maraton."
"Både tycker att det är jättekul att springa."
"Tillslut lyckas mannen ta sig upp och springa iväg, säger Kim Hild, pressinformatör hos polisen."
"– Jag brukar springa en runda varje morgon och ta ett dopp i Nävrasjön och jag hoppas att jag kommer på en snilleblixt där när jag luktar och smakar på naturen."
"Personerna ska sedan ha setts springa från platsen."