slapstick

Adjektiv

characterized by horseplay and physical action

slapsticks

Substantiv

a boisterous comedy with chases and collisions and practical jokes

two paddles hinged together; used by an actor to make a loud noise without inflicting injury when striking someone

slapsticken

(-)(-)

Substantiv [n]

"Psykologisk terror möter förnedrande slapstick i Johannes Nyholms berättelse om en tältsemester som spårar ur."
"Mycket franskt är det, som ofta i tävlingen, men den mest egenartade inhemska filmskaparen hittar man i UCG, nämligen Bruno Dumont – en sann auteur vars filmografi består av lika delar strävsam realism ( Flanders ) och färggrann slapstick ( härligt knasiga Mysteriet i Slack bay )."
"Vi hänger inte med, men musik parat med slapstick och en massa skratt präglar inspelningen."

typ av komik som skildrar fysiska händelseförlopp och våldshandlingar på ett överdrivet och därmed komiskt sätt, ofta med pålagda ljudeffekter