Ett slukhål är ett hål i marken, ofta täckt av stenar, där ett dike eller en liten å rinner rakt ner i marken och försvinner. Jag har själv stått ovanpå en sådan stenhög på Gotland.
Wikipedia:
Ett slukhål är ett naturligt bildat dräneringshål. Vanligtvis är det vatten som dräneras från is- eller markytan och leds ner under ytan. Termen förkommer inom glaciologi och geomorfologi.
Slukhål inom glaciologi [redigera]
Slukhål förekommer på glaciärer i form av glaciärbrunnar.
Även på istäckta vattensamlingar, exempelvis sjöar, bildas slukhål. Efter att det regnat eller när snön smälter på isytan gör isens lägre densitet att den vill flyta ovanpå vattnet varför vattnet rinner ner i sprickor i isen. Där vattnet rinner ner smälter vattnet isen och med tiden bildas ett slukhål. Slukhålen på istäckta vattenytor är vanligen någon decimeter i diameter men kan i ovanliga fall bli uppemot två meter i diameter. Slukhålen kan vara svåra att se då isytan är vattentäckt, och om tex en långfärdsskridskoåkare fastnar med ena skridskon och benet i ett slukhål kan detta ge upphov till allvarliga skador.
Slukhål inom geomorfologi
Slukhål bildas även i områden med karst. Slukhålen dränerar vatten från markytan ned under jorden och leder till erosion genom att vatten med lågt pH-värde löser upp kalkstenen. Vattnet som rinner ner i ett slukhål bildar på detta sätt kalkstensgrottor med gångar och ibland stora salar. Vattnets eroderande verkan kan gå så långt att grottans tak kollapsar och störtar ner i grottan. Detta kan man se på markytan genom att den är nedsjunken. Den korrekta termen för det hål som bildas vid en sådan nedsjunkning är dolin, men kallas ibland felaktigt för slukhål.
Liknande fenomen kan förekomma under andra markförhållanden. Den 23 februari 2007 bildades en stor dolin i Guatemala City. Flera personer, byggnader och en lastbil försvann ned i hålet. I det fallet var det avloppsvatten som eroderat underjorden.
Slukhålsteorin
Innan man förstod att land efter en nedisning höjde sig ur havet, så trodde man att havsytans undansjunkande i förhållande till land, den sk vattuminskningen, berodde på att det någonstans uti världshavet fanns hål, så kallade slukhål, där havsvatten störtade ner i jorden inre. Teorin kallades för slukhålsteorin.
