privatdetektiv

privatdetektiven
privatdetektiver
privatdetektiverna
Substantiv [n]

Hur böjs ordet privatdetektiv på svenska?

Obestämd singular: privatdetektiv
Bestämd singular: privatdetektiven
Obestämd plural: privatdetektiver
Bestämd plural: privatdetektiverna

Hur används ordet privatdetektiv

  • "– Han har alltid funnits där, i början trodde jag han var privatdetektiv, men han är journalist."
  • "Under de senaste åren har tidningen bland annat lejt en privatdetektiv för att lyssna på kungahusets mobilsvar, på kändisar och skådespelare."
  • "Då visade det sig att tidningens hovreporter gett en privatdetektiv i uppdrag att hacka sig in i de kungligas mobiltelefoner för att avlyssna röstbrevlådorna."
  • "Men bara ett par månader innan bröllopsdagen upptäcker Benita Alexander, som anlitat en privatdetektiv, att allt inte är så rosenrött som det verkar."
  • "Och då tänker man – men du är ju privatdetektiv, vad hände här?"
  • "Som skådespelare utstrålade Brian Dennehy stor fysisk pondus, inte sällan i roller som polis, privatdetektiv eller andra brottsutredare, i filmer som ” Rambo – First blood ”, ” Torpeden ”, ” F / X – Dödlig effekt ” och ” Silverado ”."
  • "Under de senaste åren har tidningen bland annat lejt en privatdetektiv för att lyssna på kungahusets mobilsvar, på kändisar och skådespelare."
  • "Parlamentet anklagar privatdetektiv"
  • "Parlamentet anklagar privatdetektiv"
  • "Utredningen hade sedan länge lagts ner när en privatdetektiv, som jobbat med fallet för 20 år sedan, blev kontaktad av en man från Dubai."

Diskussion om ordet privatdetektiv